Henrik Alexandersson skriver:
Äppelkäcke barnprogramledaren Ola Lindholm slåss för sin heder och sitt jobb.
Men, oavsett om anklagelserna om narkotikabrott stämmer eller ej – så har Lindholm förmodligen inte skadat någon annan, utsatt någon annan för risk eller kränkt någon annans rättigheter.
Detta är den svenska drogpolitiken i ett nötskal: Nymoralism, moralpanik, repressiv politik och drev. Man skapar brott utan offer. Och man misstänkliggör människor.
Affären säger också en del om den svenska synen på rättssäkerhet. Lindholm är dömd på förhand. Principen om att envar skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats är som bortblåst.
Vilket leder mig in på en tanke... Nu, när Lindholm själv står åtalad för något som han hävdar att han inte gjort – då kanske han kan bli en smula mer ödmjuk i framtiden. Jag tänker på den där debatten om EU:s nätscensur av barnporr som han medverkade i, i maj förra året.
Då sa han så här...
'Du har ett exempel där på en människa som har dömts till fängelse för bilder som eventuellt kanske inte är barnpornografiska. Ja, det är ett offer i det här sammanhanget, tycker jag. Och det är ett offer som jag tycker vi kan ta. Jag tycker också vi kan ta offret att en del sidor som kanske blir filtrerade oförtjänt försvinner, kanske förlorar lite ekonomiska tillgångar, några människor här och där. Kanske till och med tusentals människor. Jag tycker det är ett okej offer jämfört med om vi offrar en massa barn...'
Det finns gott om politiker och andra som resonerar på samma sätt – att collateral damage är ett acceptabelt pris – i 'kriget mot drogerna'. Att kampen mot drogerna är viktigare än rättssäkerheten, integriteten och de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Svinhugg går igen, typ.
No comments:
Post a Comment