Har ägnat de senaste tre dagarna åt diskussion av statsvetenskapliga ämnen på Ratios colloquium. Hänger väl inte riktigt med i terminologin, men det är intressant ändå. Har fått tillfälle att diskutera finanskrisen och annat med bland andra Daniel Béland och Michael Howlett.
Det slår mig att krisen i USA inte bara är en kris för landet, utan också en kris för den maktdelningsmodell som USA representerar. Jag skulle som liberal helst dra någon annan slutsats, men måste konstatera att Sverige utklassar USA i förmåga att producera rationell politik.
USA lägger nio procent av BNP på offentligt finansierad sjukvård (lika mycket som Sverige), men lyckas ändå bara finansiera vård för knappt halva befolkningen. USA lyckas inte balansera den federala budgeten, trots att landet står inför en potentiell ekonomisk katastrof. Man har ett skattesystem som ger upphov till nästan lika stora dödviktsförluster som det svenska, trots att skattetrycket är avsevärt lägre.
Om det finns något som jag inte har tänkt på så välkomnar jag kritik. Skulle som sagt helst vilja dra en annan slutsats än den som utfallet i USA och Sverige leder mig till. Kanske beror skillnaden på att våra politiker är bra och de amerikanska dåliga? Hoppas kan man i alla fall.
Men möjligen hade Göran Persson rätt när han hävdade att politisk stabilitet och handlingskraft är bra för ekonomin och att maktdelning är dåligt? Exemplen Kina och Sverige ger faktiskt en antydan om att så är fallet.
"
No comments:
Post a Comment